När jag var 7 år gammal, var jag ombord på Transatlantics fraktfartyg m/s Wangaratta på väg från Australien till Sverige. Jag hade suttit midskepps, på översta däck bakom styrhytten och tuggat knäckebröd med vatten i 2 dagar, för att lindra effekten från den värsta stormen över Indiska oceanen på 11 år. (Det är ett gammalt sjömansknep !)
Jag höll just på med mina dagliga övningar inom derivata och ekvationslösning med flera obekanta, när min far kom till mig för att prata om allvarliga ting i naturen. Han inledde med att förklara hur viktiga differentialerna är för att beskriva fysiken och fortsatte med att upplysa om en gyllene regel för all matematisk beskrivning av naturvetenskapliga fenomen:
"Om du finner två olika kandidater för att beskriva ett naturfenomen, där den ena är mycket komplicerad, och den andra tvärtemot är mycket enkel och rak, så är det oftast den enkla lösningen som är den rätta."
Jag ser det, som att en mycket enkel formel som t.ex.: F = m·a …med hjälp av matematiska kringelkrokar och krumbukter kan utvidgas i det oändliga, t.ex:
Den sista formeln säger ju inte mer än den första, utan tvärtom snarare mindre ! (Därför hör jag alarmklockor ringa, när jag ser förklaringar med onödvändigt komplicerad matematik.) Jag har hela mitt liv försökt att gå åt andra hållet, – att från ett stort sammelsurium av fysik- och matematikformler, förenkla och hitta något enkelt och ursprungligt genom att se på gemensamma nämnare.
Hur kan ett barn som lärt sig räkna på sina fingrar hamna så snett, att det tror att det finns någon matematik utan fysik???
Det går inte att skapa någon matematik utan att kunna räkna på fingrarna. Och det går inte att räkna på fingrarna utan det som finns mellan dem. Det som är mellan dem är kanske viktigare än fingrarna själva!
/ Yours none and lonely, for never and never…
Här följer diverse personliga kommentarer, i och utanför ämnet:
Hemsida (2001): 
Hemsida (2015):
Min fars kloka råd om tro och religion:
"Jag tror inte Gud bryr sig om, ifall man tror på honom eller inte, har man bara varit en god människa, så får man säkert komma till himlen i alla fall!"
Min kommentar: "Man kan inte göra någonting utan tro, varken gott eller ont." Lös istället min gåta : "Jag tror ständigt, men jag tror inte på någonting, och dessutom båda på samma gång!" (Lösningen är praktisk och kräver mycket intelektuell träning.)
Det går att tänka 4-dimensionellt, men det tar ca 2 år att lära sig det! Problemet är att det finns så få övningsexempel att lära sig på. T.ex. går det alldeles utmärkt att skriva en drivrutin till en 4-d skrivare på en dator - problemet är bara skrivaren! Den finns inte att köpa. Sen måste du ju ha ett svart hål att ha den i, för att kunna skriva ut 4-d. Materia kristalliseras ju bara i 3-d här p.g.a. att tomrummets SQESA-gitter bara är 3-d vid vårt lokala tomrumstryck här. (Se avsnitt 4 "Sudokus teorem".) Tomrumsfysik ger ypperliga möjligheter till 4-d träning!
Min far berättade att de hade gjort psykologiska experiment med glasögon som vände allt "upp och ner" när han var ung (1930-talet). Det tog oftast bara några dagar upp till en vecka, så hade hjärnan vant sig och försökspersonen märkte inte längre att han såg allt "upp och ner". Tog man sedan av sig glasögonen igen, upprepade det sig, att försökspersonen tyckte allt var "upp och ner" och gick omkring och snubblade och famlade i flera dagar. Människans hjärna är fantastisk på att anpassa sig! (och att förtränga)
Av egna erfarenheter, tror jag att ca 50% av alla fysiker har en omedveten reflex att vilja mörda den person som skulle få för sig att yppa det för fysiker så grovt kriminella påståendet att "tomrum" är något annat än ingenting. Jag tror att det kommer från en sträng kulturell prägling, ända från de professorerna i England som vid för-förra sekelskiftet ägnade flera år att jaga "etern" i tomrummet utan att hitta något. För att dölja sitt professionella misslyckande, var de tvungna att med sin auktoritära makt infoga en sträng lag för skolning av kommande fysikergenerationer, att "tomrummet inte finns utan bara är inbillning" och minsta avvikelse från denna ståndpunkt är "fullkomligt fel och förhatligt"!
Jag hade ofta mardrömmar efter min första fysiklektion, där jag såg en massa fysikprofessorer jaga med fjärilshåvar över en sommaräng. Förtvivlat blev de ledsna för att de bara fick fjärilar i sina håvar och aldrig någon "eter"! Jag ser det som min uppgift att förlåta och korrigera deras misstag, så att de kan komma till ro. Därför publicerar jag denna text om tomrumsfysik. Må de vila i frid!
För ca 50 år sedan, vid min nollning på Chalmers, frågade de oss alla "var vi kom från"? När det blev min tur, blev jag helt förbryllad, och svarade: "Jag vet inte?". Jag hade bott på så många ställen i mitt korta liv och hade 3 modersmål kan man säga.
Numera säger jag att jag kommer från andra planeten utanför stjärnan Altair kallad för Jehova. Vet du varför den hebreiska texten för ordet Gud (Jehova) inte fick uttalas? Det står inte "Jehova" utan är egentligen en bild, liknande en egyptisk kartusch. Det är inget som ska uttalas eller utläsas, utan det ska "ses". Den som förstår "trons" funktion, förstår också vad bilden föreställer.
Albert Einstein fann aldrig den Relativistiska RingRekylen (3R) - det var nog den biten han sökte hela sitt liv.
( Från vänster: Far, storebror, jag och mor, Gudmor, Gudfar, Dopförrättare.)
(Mitt i bilden men osynlig för kameran - min själ som hör en röst: Tror du att du klarar av det? Med eftertanke svarar jag: Ja. Sedan tittar jag på mina föräldrar i tur och ordning och tänker: Jasså, det här kommer att vara mina föräldrar. Sedan flyger jag in i min babykropp. Detta är det första minnet jag har från mitt liv.)