Jag har varit intresserad av hur fysikens lagar ursprungligen uppkom sedan min första fysiklektion på högstadiet. (se uppslag 2 )
Läraren som försökte väcka vårt intresse för sitt ämne fysik, lyckades få mig att inse att det fanns en massa frågor om tomrum och de lagar som styr i fysiken som lämnats obesvarade. Ja, man hade t.o.m. sopat begreppet tomrum under mattan, genom att påstå att det bara var en illusion och egentligen inte fanns. Tanken har funnits i mitt bakhuvud hela livet och jag har t.ex. undrat varför enkla fysiklagar som t.ex. F = m ∙ a var länkade till varandra såsom SI-systemet föreskriver. Kan man ändra något så att t.ex. F = 2m ∙ a ?
Finns detta något kanske i tomrummet som omger massan m ? Är SI-systemet egentligen en lokal egenskap som tillhör tomrummet här omkring i jordens närhet och som kan vara annorlunda någon annanstans i Universum?
Jag har undvikit att diskutera mina tankar med andra, för att inte bli betraktad som tokig och sjuk. Det är nästan förenat med livsfara, att bland fysiker ifrågasätta gamla påstådda sanningar, som t.ex. att "tomrum är ingenting", dvs att inte rusa i samma rikting som alla andra döda fiskar som flyter omkring i floden.
"Den som söker, han finner", har jag läst någonstans. Det matematiskt omvända påståendet blir då, "Den som inte söker, han finner inget". Fysiken har effektivt uteslutit utforskningen av tomrummet genom att bestämt påstå att det inte finns. (Jag tror inte på blinda hönor som snubblar över guldklimpar.)
Den första att tillverka relativt rent tomrum här på jorden var borgmästaren av Magdeburg, Otto von Guericke som år 1654 visade hur hans nyuppfunna luftpump kunde göra så att, två halvklot, sammanfogade med bara en tunn packning emellan varur luften hade pumpats, inte ens kunde säras m.h.a. 8 par hästars kraft! (se om år 1654 ) Man gav det senare även namnet vaacum med den grovt felaktiga definitionen: "ett utrymme som inte innehåller någon materia alls", om man då med materia menar något som har både massa och volym.
Tomrumsfysikens första uppgift är just att bevisa att tomrum har både massa och volym och därmed även en densitet om än mycket liten. (< 15 mg/km³, se uppslag 0 ) Detta bevisas i de första 2 kapitlen här. (Uppslag 1 till 10)
1.) Således är tomrum en av materiens 4 aggregationsformer vid NTP. (Plasma är inte vid NTP!)
Här visas också att tomrum är nära förknippat med begreppen gravitation och tröghet, liksom all annan känd materia, liksom att dess massa även kan räknas som energi. (E = m · c²). Något kort berörs den "särskilda tomrumsfysiken", som t.ex. säger att om densiteten hos tomrummet 8-faldigas i ett rum, så dubblas trögheten (F = 2m ∙ a). Flertalet fundamentala fysikkonstanter påverkas också t.ex. c.
Tomrumsfysikens andra uppgift är att bevisa att tomrum är den mest elementära formen av materia, varur alla andra former har skapats. Då densiteten hos alla andra kända materieformer är betydligt större än tomrummets, så bör de bestå av starkt komprimerat tomrum vid hög hastighet, eftersom detta tryckförhöjda tomrum då får en lång livslängd (halveringstid) likt golfströmmen i Atlanten.
Det kan visas att den enda stabila geometriska formen m.a.p. att gravitationskrafter ska utjämna centipentalkrafter, är om det komprimerade tomrummet befinner sig i mantelytan på en dubbelroterande toroid med R ≈ 2 · r , där varje punkt rör sig som en stående cirkulärpolariserad våg. (Där antalet våglängder rent fysikaliskt måste vara ett heltal, s.k. "kvanttal") (se uppslag 12 )
2.) Således kan komprimerat tomrum formas till en stabil dubbelroterande toroid, som är grundformen av en enkel partikel. (Till att börja med kallad SQESA₀ eller SQ₀ eller dess antiform med motsatt rotation - "spegelvänd")
SQ₀ motsvarar en normal inaktiv neutrino, men det visas även senare att i parbildningen skapas elektronen som en "förvuxen" SQ₀ . (Ja t.o.m. supertunga svarta hål består ytterst av en "superförvuxen" SQ₀, som synes av att den har axel och rotation. Längre in blir SQ-nätet ≥ 4-dim. Den sfäriska formen kommer av att toroiden deformeras sfäriskt av gravitationen från kärnan och lägger sig som en dubbel tubsocka runt den tunga kärnan, p.s.s. som elektronerna i skalen runt en atomkärna.)
Tomrumsfysikens tredje uppgift är att visa att all olinjär rörelse skapad vid "big bang" bundits hos de 9 gravitationsmässigt aktiva SQESA-formerna, SQ₁ - SQ₉ (bundna i par för stabilitet) vars statistiska rörelse skapar ett gigantiskt 3-dimensionellt nät som följer lagarna av en Sudoku och utgör >98% av massan hos tomrummet, men bara <1% av volymen. Detta näts dimension (dim Φ) bestämmer dimensionen hos tomrummet och hur molekylär materia kristalliseras och rör sig. (Uppslag 13 - 16)
3.) Således kan man visa att tomrummets 3-dimensionella karaktär liksom övriga materieformers 3-dim. form och rörelse, härstammar från detta 3-dim. SQESA-näts växelverkan.
I t.ex. svarta hål är nätverket så komprimerat, att det tvingas till att bli ≥ 4-dim. p.g.a. utrymmesbrist av linjärt tomrum mellan SQ₁-SQ₉ . (se Sudokus 2:a sats, uppslag 23 )
Tomrumsfysikens fjärde uppgift är att visa hur alla fenomen och lagar inom fysiken, härrör från materiens växelverkan med tomrummet. Som exempel, visas att Heisenbergs osäkerhetsrelationer, sammanflätning och parbildning, beror på direkt växelverkan med tomrummet och dess SQESA-nät. (se uppslag 16-18 ) Även aktiverat H₂O med olinjär elektronrörelse berörs. (se uppslag 19 )
Här bör noteras att Sudoku-effekten som skapar sammanflätningen inte enbart beror på att SQ₁ ̠₉ är statistiskt jämnt fördelade i Universum. Den statistiskt jämna fördelningen (pga osmos) är ett nödvändigt, men icke tillräckligt villkor för att SQESA-nätet ska matematiskt fungera som en nära "perfekt" 3-dim. Sudoku. Statistiken förhindrar ju inte att två lika SQ (t.ex. SQ₁ - SQ₁) hamnar bredvid varandra, vilket ju är förbjudet i en äkta Sudoku. Sanningen är att lika SQ (t.ex. SQ₁ - SQ₁) repellerar varandra, vilket gör att Sudokun blir nära perfekt och därmed tvångs-skapar sammanflätningen. (se uppslag 13-14 ) Jag går dock inte närmare in på detta, då jag försöker omfatta så många andra fyskaliska fenomens ursprung i tomrumsfysiken som möjligt. ( …undviker långa matematiska utläggningar.)
Omvänt, medför villkoret att lika SQ (t.ex. SQ₁ - SQ₁) repellerar varandra som är essentiellt för sammanflätningen, men inte är nödvändigt för övriga "fysiklagar" (som t.ex. dimensionalitet hos materia, transport av ljus, rörelselagar m.m.) att, sammanflätningen ej begränsas av dimension, ljushastighet mm. (Vilket möjliggör kommunikation med eventuella 4-dim. världar inuti svarta hål.)
4.) Således kan man visa att alla fysiklagar och fenomen inom fysiken, särskilt kvantmekaniken, härrör från växelverkan av övriga objekt i fysiken med tomrummet, särskilt då SQESA-nätet.
Även fysiklagarna inuti svarta hål kan förutsägas om några empiriska data om total massa, rotation och diameter är kända.
Tomrumsfysikens femte uppgift är att utgöra grunden för den dynamiska partikelmekaniken, som utgör grunden för att beskriva alla kända elementarpartiklarnas dynamiska mekaniska uppbyggnad av komprimerat tomrum i rörelse. Detta ämne möjliggör en bättre förståelse av deras växelverkan, sönderfall och uppbyggnad. (Partikelmekanik)
Förutom SQESA-formerna har jag därför bara berört elektronens (och positronens) struktur, för att kunna förklara den naturliga gravitationens unipolära karaktär till skillnad från den fundamentala och enkla ringrekylens bipoläritet. (se uppslag 20 )
5.) Således kan man t.ex. visa att elektronens unipolära gravitation delvist beror på att dess toroidform fungerar som en planetväxel så att linjärt infallande energi förvandlas till en ändring i rotation hos huvudaxeln, vars energi läcker ut till SQESA-nätets tröghet. (se även nästa punkt 6. nedan)
Man kan se det som funktionen hos en gammal mekanisk hastighetsmätare, där en rund roterande magnet drev på en skålformad magnetisk kopp, men i elektronens fall omvandlas linjär gravitation som "puttar på" toroidens skruv (r) till roterande kring huvudaxeln (R), som rör om i det kringliggande SQESA-nätet.
6.) Slutligen vill jag påpeka hur enkelt man t.ex. kan visa att naturlig gravitation måste vara unipolär hos partikelformad materia, bara genom att beakta, att all materia utom linjärt tomrum består av krökt och komprimerat tomrum. (i form av olika kombinationer av dubbelroterande toroider "SQ")
Den största orsaken till den naturliga graviditetens unipolaritet hos partikelformad materia, kan enkelt visas vara den inversa effekten av Einsteins krökningslag, som inverterat ska utläsas: "Om rummet är krökt så finns det en gravitationskraft mot den konvexa sidan av krökningen". Eftersom alla partiklar innehåller krökta konvexa ytor utåt (som består av komprimerat tomrum), så kommer dessa lagenligt att åtföljas av gravitation riktad ortogonalt mot sig och aldrig ifrån sig (ingen konkav yta utåt!). (se uppslag 25 ) VSV. /
se dedikation